For, by and with Nicolas

Cardigan and sweater, a photo by Asplund on Flickr.

This morning I was thrilled to discover that Nicolas Ottersten had sent me photos from his graduation show at Central Saint Martins in London. Here you see the cardigan and the sweater I made.

This was a truly rewarding project in many ways. After exchanging emails and talking on the phone a couple of times we spent a day together. The room was practically covered with my sweaters, his sketches, my swatches, his hanks of yarn etc. It was fascinating how well we understood each other, approaching the same goal from different starting points. We learnt things from each other too: I about different garment shapes and he about construction, like avoiding raglan seams by knitting the yoke in one piece.

Best of all, I feel I've made a friend. Not that I know for certain if or when we'll meet again, but I felt as if we got inside each other's minds in a way that has made a lasting impression on me.

Here's his collection - wish I could have been there and seen it:

Off the hook

Wedding shawl for Stina: corner & crocheted bind-off, a photo by Asplund on Flickr.

When I knitted the "Haruni" shawl recently I skipped the crocheted bind-off, but for this shawl ("Springtime" design by Marianne Kinzel) I kept it. I think it's a nice finishing touch, sort of turning the leaves into more flowerlike shapes. There seemed to be enough yarn left to add similar (but smaller) chains along the top edge to, and fortunately there was: when I had finished there was 5½ metre (6 yards) left. Three balls of Rowan kidsilk haze makes it weigh 75 grams.

A major advantage with all those crocheted chains is that it makes blocking a lot easier. As this shawls consists of three triangles I folded it in three to make the sections identical.

Regarding the sweater I wrote about in my previous post: Dan suggested a few rows of the darkest shade first and then a sleeve cap. I thought about that too, but there would be a disadvantage: the short-row wraps in the other shades would show rather clearly against the dark. (They don't show much wrapped around the stitches picked up around the armhole, but sort of get buried.) I appreciate your suggestion, though! :)

Till den här sjalen valde jag att behålla originalets virkade avmaskning: jag tycker att det är ett elegant sätt att förvandla bladen till mer blomlika former. Det var tillräckligt med garn kvar för att göra en liknande avslutning längs den övre kanten, men det var lite nervöst när jag hade kommit halvvägs. Det gick i alla fall vägen, och det med 5½ meters garnmarginal! Det gick åt tre nystan Rowan kidsilk haze, så den väger 75 gram.

En fördel med den här avslutningen är att det är lättare att sträcka sjalen när det finns en massa små öglor till nålarna, tycker jag. Eftersom den här sjalen består av tre trianglar vek jag den tredubbel för att få delarna identiska.

how to use an umbrella

Interruption

Wedding shawl progress, a photo by Asplund on Flickr.

I had forgotten how yarn-consuming the "Springtime" design is. Many rows are peppered with yarnovers, while others consist of double decreases. This gives the shawl a really appealing texture, fairly thick (for lace) in some places but light.

It requires a lot of yarn, though, and in the middle of the weekend I found myself in need of a third ball of Rowan kidsilk haze.

To my surprise I didn't cast on for yet another work in progress while waiting for the yarn shop to open, but decided to excavate Mount of Unfinished Objects.

Lo and behold, a sweater which has been hibernating for about a year reared its sleeveless body and demanded to be taken care of.

sleeve cap to the left, straight sleeve to the right

What interrupted the knitting process was that I wasn't pleased with how the sleeve caps turned out but couldn't decide whether to keep them after all. Now that I looked at it again I decided on the spot not to keep them. Comfort is an immense advantage when it comes to sleeve caps, but I didn't like the way the pattern sequences collided - my eyes were drawn to what didn't match to such an extent that I didn't really see what made me start knitting the sweater: the beauty of the yarn (Rauma finull) and the combination of the shades of brown. The new, straight sleeve (to the right in the photo) might be less comfortable but looks a lot better in my opinion.

The pattern is a modification of a vest by Kim Hargreaves called "Moor", which can be found in A Yorkshire Fable.

Sjalmönstret jag håller på med slukar garn något alldeles enormt, så jag hade plötsligt slut på garn mitt under helgen. Till min stora förvåning lade jag inte upp till något nytt projekt (även om min inställning är att man inte kan ha för många projekt på gång, precis som man inte kan ha för mycket garn i gömmorna - bara för lite) utan gjorde en liten utgrävning bland mina oavslutade projekt.

Bland (mycket) annat hittade jag en tröja med påbörjade ärmar som har legat i ungefär ett år efter att jag inte blev nöjd med ärmkullarna men inte kunde bestämma mig för om jag skulle behålla dem ändå. När jag tittade på den nu såg jag direkt att jag inte ville ha kvar dem.Visserligen är det en hel del arbete med ärmkullar, och det gör tröjor mer bekväma tycker jag - men mönsterbårderna krockar alldeles för mycket, så mycket att jag bara ser skarven och inte det som fick mig att påbörja tröjan, nämligen det vackra garnet (Rauma finull) och kombinationen av de bruna nyanserna.

På fotot syns det första försöket till vänster och den nya raka versionen till höger. Mindre bekvämt, som sagt, men i det här fallet får utseendet gå före.




 

"If there is a Cinderella looking for a steady fella..."

Wedding shawl in progress, a photo by Asplund on Flickr.

"Springtime" shawl 2010

A colleague is getting married in September and asked me if I could knit her a shawl for the wedding. She trusted me with one of the shoes to go yarn hunting for a similar colour, and I decided to get Rowan kidsilk haze.

I'm knitting the "Springtime" pattern from First Book of Modern Lace Knitting by Marianne Kinzel; I made it a couple of years ago and like then I will knit a shawl consisting of three triangles instead of the original square shape.

It's a pattern I enjoy knitting a lot, but something that makes it a bit tricky is the fact that the chart symbols differ from what I'm used to. For example, a blank square doesn't mean "knit stitch" but "no stitch".

Ron asked what bind-off method I chose for the shawl I just finished and wrote about in my previous post. First, I added an extra row on the right side to close the tips of the leaves (with a centred double decrease: slip two stitches together as if to knit, knit one, pass slipped stitches over) and then I did an ordinary bind-off with knit stitches on the wrong side but very loosely.

Buck Strong asked who it was for. Actually, that shawl found a new home at another colleague's! Who knows, some day I might try to gather the colleagues I've knitted thing for to have them perform some kind of knit walk :)

För ett par år sedan stickade jag en sjal efter mönstret "Springtime" av Marianne Kinzel. Det är egentligen en kvadratisk duk som består av fyra trianglar, så jag tog bort en triangel och stickade den fram och tillbaka i stället för runt. Det är ett roligt mönster, men lite svårt i och med att symbolerna inte är riktigt samma som jag är van vid. För att bara nämna en sak, så betyder inte en tom ruta "rät maska" utan "ingen maska".

Nu ska jag sticka om den i Rowan kidsilk haze till en kollega som gifter sig i höst och frågade om jag kunde sticka en sjal till bröllopet. Det var lätt att tacka ja till ett så hedrande uppdrag! (Hoppas att de har lika lätt att säga ja framför altaret, men det får man väl utgå från.) Jag fick låna en sko att ta med till garnaffären för att hitta en liknande färg, vilket var ett nytt och roligt inslag i stickprocessen!

Jag fick en fråga om hur jag avslutade sjalen jag skrev om i mitt förra inlägg (och som har fått ett hem hos en annan kollega - snart har jag stickat åt tillräckligt många för en catwalk). Först lade jag till ett extra varv på rätsidan för att sluta löven, detta med en dubbel hoptagning där man lyfter av två maskor tillsammans som för att sticka rätt, stickar nästa och sedan drar de lyfta maskorna över den. På så vis hamnar mittmaskan överst. Sedan gjorde jag en vanlig fast extra lös överdragsavmaskning med räta maskor på avigsidan.

"Haruni" shawl finished

"Haruni" shawl, a photo by Asplund on Flickr.

Instead of a crocheted cast-off I chose an ordinary one - not as pretty, perhaps, but I think it accentuates the shape of the edge.

This design by Emily Ross is really great, I think! The shape and patterns enhance each other, and the two patterns blend beautifully. It's fun to knit too, easy to learn, but with enough variation to keep it from getting monotonous.

I used about 2½ balls of Rowan kidsilk haze, which makes it weigh only some 60 grams even though it's about 150 cm wide and 60 cm deep.

blocking

When I blocked it I folded it in half to make sure the two halves were identical in shape and size, and then reblocked the centre to get rid of the crease.






Christine: I agree, you couldn't get a yarn more opposite! Actually, my hands were rather sore after knitting a sweater and a cardigan with Harris wool, especially since I had a deadline and spent most of last weekend knitting with it. Well worth it, though. (And maybe the shawl can be used as a beard too!)

Som avslutning bestämde jag mig för en enkel men väldigt lös avmaskning i stället för den (fina, ska jag tillägga) virkade kanten. Delvis av lättja, men mest för att framhäva formen på kanten. 

När jag sträckte sjalen vek jag den först på mitten för att få de två halvorna identiska i form och storlek, och sedan fuktade jag och sträckte om mitten för att bli av med "pressvecket". 

Det är ett mönster jag rekommenderar varmt, inte särskilt svårt och med lagom variation. Mönstren och formen går så fint ihop också. Det gick åt ungefär 2½ nystan Rowan kidsilk haze, så den väger inte mer än ca 60 gram, trots att den är nästan 150 cm vid och drygt 60 cm djup.

Goldilocks

"Haruni" shawl in progress, a photo by Asplund on Flickr.

In my previous post I mentioned I was knitting a sweater and a cardigan for a designer student and couldn't post photos of them.

They're finished, blocked, sent and accepted - but I can't publish photos of them for another few weeks. In short, both are fairly chunky, fisherman-style knitted with beautiful 4-ply wool from Harris.

Craving something light and airy I celebrated finishing them by casting on to make something completely different: reknitting "Haruni" by Emily Ross (Ravelry link). A couple of years ago I knitted it using Viva, a wool-silk blend; this time Rowan kidsilk haze, a mohair-silk blend.

Yesterday a colleague thought for a moment I was clutching a wig! :-)

Minor modifications (like last time):

• rows beginning and ending with stocking stitch (not garter stitch)
• stem in the middle three stitches wide (instead of one)

Mina två beställningsarbeten som jag nämnde i förra inlägget är klara, ivägskickade och godkända - men jag kan inte publicera bilder på dem ännu.

Efter att ha stickat en tröja och en kofta i tjockt och ganska strävt (men mycket vackert) garn behövde jag något lätt, skirt och fluffigt som motvikt. Tre nystan Rowan kidsilk haze blev det, och jag håller på och stickar mönstret "Haruni" av Emily Ross för andra gången. Gårdagens höjdpunkt var en kollega som avslöjade att hon ett ögonblick tyckte att det såg ut som om jag satt och höll i en peruk!