Cocktail knitting

Faroese sweater in progress, a photo by Asplund on Flickr.

Here's a concept I'd like to recommend: you invite some knitting friends ("bring your own knitting") to your place for drinks. You're guaranteed to have a great time! I can testify to that - and I think it's a safe bet to say that TB, En till, Stickigt and Born to knit will confirm it.

Some good advice: stainwise it is better to spill some gin and tonic than a Bloody Mary (neither of which happened) and you may not want to bring a complicated project (I myself decided to wind yarn and knit a swatch to test it).

Speaking of advice, I entertained my guests by telling them about the woman sitting opposite me on the train recently, who suddenly asked if she could give me some advice. Sure, I said, not knowing what to expect. Well, I certainly did not expect a complete stranger to grab hold of my hand, rearrange my fingers and the strand of wool instructing me to "hold the strand this way instead, that way you will knit really evenly and it will look great!" :-)

I've started knitting a Faroese design from "Fiskartröjor" by Uuve Snidare. The wool is wonderful: beautiful natural browns, and there is so much lanolin left in it it feels like knitting a big, soft bar of soap.

The original design calls for different proportions of the two lighter shades from what I had in my stash (bought this yarn about a year ago), so I've modified it by having seven rows of light brown and five of medium brown (instead of nine and three). Also, I've let them swap places, making the bigger round shapes lighter. Not sure it's an improvement, but I enjoy seeing what happens.

Cocktail-stickning är ett vinnande koncept, det kan jag intyga efter en helkväll med några stickvänner! För säkerhets skull inskränkte jag mig till att nysta garn - ett överflödigt råd kan nog i alla fall vara att inte kombinera drinkar med alltför invecklade mönster. 

Själv fick jag mig ett gott råd till livs på tåget häromsistens: damen mittemot böjde sig plötsligt fram och frågade om hon fick komma med ett tips. Visst, sade jag. Genast grep hon tag i min hand och började dra i både fingrar (motsträviga) och garn. "Håll garnet så här i stället, då blir det jättejämnt och fint!"

För något år sedan hittade jag vackert ofärgat ullgarn från Hälsingland i tre bruna nyanser. Det är som att arbeta med ett stor, mjuk, formbar tvål - härligt! Nu håller jag på med Färötröjan ur "Fiskartröjor" av Uuve Snidare. Eftersom angivelserna inte riktigt stämmer med mina garnmängder, har jag ändrat på så vis att jag har färre varv med den ljusaste nyansen. För att se hur vad som händer med mönstret har jag också låtit de två mönsterfärgerna byta plats.