Here is what I came up with for the cardigan sleeves: I took the flower shape from the body pattern (to make the different sections work together) and added small dots between them (to make it easier to knit).
The pattern repeat consists of twelve rows and there are sleeve decreases every four rows. Three decreases in all repeats makes it easier to remember when it's time for them: I like it when pattern and shape go together.
For the cuffs I'm going to repeat the mustard leaves, the pearls and the picot edge from the body to frame the cardigan.
Till ärmarna har jag valt att plocka blomformen från kroppen och använda dem i ett slags rutmönster med små prickar mellan. Jag tänker mig att samma mönsterform gör att koftans olika delar passar ihop även om det inte är exakt samma mönster, och de små prickarna gör att det blir lättare att sticka. (Enklare att sticka en maska i mönsterfärgen än att sno trådarna för att undvika långa flotteringar.)
Ärmens mönsterrapport består av tolv varv och minskningarna ligger vart fjärde varv, alltså tre minskningsvarv per rapport; detta gör det enklare att hålla reda på när det är dags att minska. Jag gillar när mönster och form hänger ihop.
Muddarna kommer att bli som nederkanten på koftan (senapsgula blad, pärlor och uddkant) för att liksom rama in plagget.
The vest designed by Hanne Falkenberg is finished. I'm really happy with how it turned out, but I'm not likely to knit it again. It wasn't difficult, but rather monotonous. A good project to work with on trains, though - and I think the design is fabulous!
Hanne Falkenbergs väst är klar, och jag är riktigt nöjd med hur den blev - men den var nog lite för enformig att göra för min smak även om den inte var svår. Konstruktionen är så sinnrik att det var givande att sticka den bara för den sakens skull.
![]() |
A helping paw - en hjälpande tass. |