Souvenir

Souvenir from Corsica, a photo by Asplund on Flickr.

I seldom buy souvenirs, but here's a little something I couldn't resist on a trip to Corsica a couple of weeks ago. It's too small for circular needles, but I will keep safety pins, darning needles, stitch markers etc in it.

There isn't much to write about when it comes to my knitting, mainly because my current project has to be secret for about another month - I'm knitting a sweater and a cardigan for someone else (a designer student), so it's not for me to publish photos of it first.

It's a new and rewarding challenge for me finding out what someone else (who doesn't knit) has in mind through discussions, sketches, samples and swatches - and then figuring out how to achieve it.

Corsican sheep - but unfortunatetly I couldn't find any local yarn.

För några veckor sedan var jag på Korsika - inga garnfynd trots att det fanns en hel del får, men jag kom hem med en liten burk att ha säkerhetsnålar med mera i. Och fräknar!

Mitt nuvarande projekt är lite hemligt, så jag kan tyvärr inte publicera några foton. Det är så att jag har åtagit mig att sticka ett par plagg till en som studerar design, så vi får se när de är klara.

Det är lite svårt men mycket givande att först förstå och sedan försöka åstadkomma vad någon som inte stickar har tänkt sig. Och att det är lite svårt gör det ännu roligare!

Lady's Circular Cape

Lady's Circular Cape, a photo by Asplund on Flickr.

Here's my friend and colleague Gunilla (Lady Gunilla) posing in the shawl I made for her. The pattern is from Victorian Lace Today by Jane Sowerby, and the yarn is Garnstudio Drops Lace, an alpaca-silk blend.

And here's a car that put a smile on my face this morning.

Same but different

Same but different, a photo by Asplund on Flickr.

Recently I've been experimenting with shawl shapes. Going through my stash I found - among other things - three 50 gr balls of Rowan Scottish Tweed DK in different colours that I bought on a sale when the yarn was discontinued.

I've used it to test three variations of the same idea: same pattern, same needle size (4mm/US6), same amount of yarn.

The difference is that the white shawl consists of a single triangle, the green one of two triangles and the beige one of three.

The green and white shawls are both triangular, but the triangles are different in shape; also, unlike the white shawl the green one is knitted top down.

The beige shawl consists of three triangles and is knitted top down.

While I was at it I thought I'd knit another green shawl with a much thinner yarn for comparison. I used some "Viva" leftovers, a wool-silk blend from Wetterhoff. The pattern is identical and I used the same needles.

It's quite fascinating how different the pattern looks depending on the yarn; the Viva version is slightly bigger too.

Ganska länge har jag haft tre små nystan från Rowan som jag inte har vetat hur jag skulle använda. Så kom jag på att jag kunde göra minisjalar för att se likheter och skillnader mellan tre varianter av samma idé. Till alla tre har jag använt lika mycket garn, samma stickstorlek (4 mm) och samma mönster, men sjalarna består av en, två och tre trianglar.


Den vita och den gröna blir båda trekantiga, men den gröna blir bredare och inte lika djup. Den stickas också från nacken och ned, precis som den som består av tre trianglar.

När jag ändå var igång stickade jag en till grön sjal fast i ett annat, mycket tunnare garn. Mönstret är exakt likadant och jag använde samma stickor, men mönstret tar sig annorlunda ut och sjalen blev också lite större.  

Shopping and swatching

bedfellows, a photo by Mattias Adolfsson on Flickr.

Perhaps it's difficult to believe, but I don't spend all my money on yarn - here's something by Mattias Adolfsson that I couldn't resist at Gallery Sigtuna Kulturgård yesterday.






I'm preparing swatches for a twined knitting workshop in a couple of weeks, which is a lot of fun and rewarding. This workshop will be about using two colours to create different kinds of patterns.

twined swatches

Thanks for all your kind words about my sweater! I still haven't found any matching wallpaper or curtains to be able to pose wearing it - but on the other hand, as Christine suggested, my curtains might morph! :-D




Last weekend I spent a day in Malmköping to talk about different ways I modify patterns and to teach lace knitting. I had a great day, and spending it in this beautiful building was a treat in itself.

Malmköping

Omväxling förnöjer, så jag köpte ett verk av Mattias Adolfsson (utställning på Sigtuna Kulturgård) i stället för att lägga pengar på garn. Tack för alla kommentarer på min tröja! Jag får se till att posera i den, men har ännu inte hittat matchande gardiner eller tapeter! Kanske dags för ny inredning hemma?


Jag håller på och förbereder för en kurs i tvåändsstickning med färgmönster: det är väldigt roligt och givande att tänka ut provlappar som innehåller så mycket som möjligt på ett systematiskt sätt! Ännu roligare och minst lika givande är det att få träffa andra stickentusiaster i olika sammanhang: förra helgen var jag i Malmköping och pratade om hur jag gör om mönster på olika sätt, och så hade jag nybörjarkurs i spetsstickning. En toppendag!

Time to go fishing

Thorsten fiskares tröja, a photo by Asplund on Flickr.

"Thorsten fiskares tröja" (Fisherman Thorsten's sweater) is washed and blocked but not quite dry yet. I look forward to trying it on!

One of the many things I love about this yarn, BC Shetlandsuld, is how soft it becomes once the garment is washed and blocked. It's slightly rough to work with, which I like, but not scratchy to wear.

Bernadette asked what I think of Drops Lace, which I mentioned in my previous post. I think it's a very nice yarn for shawls. I'm not very fond of 100% alpaca, but it makes a huge diffence that it's a alpaca-silk blend. The silk not only adds some weight and a lovely sheen, but it also makes it less slippery to work with. It's the first time I try it, though, so I don't know yet how it will be affected by washing and blocking. To be continued!

I was lucky enough to win the latest book from Korsstygnsbolaget in a lottery! As "The winner takes it all" I'm going to keep the sweater for myself too - but I will make an exception when it comes to the shawl :)

BC Shetlandsuld är ett av mina favoritgarner: det är lite strävt att arbeta med, vilket jag gillar, men blir mjukt när man tvättar och sträcker det färdigstickade plagget. Nu väntar jag bara på att "Thorsten fiskares tröja" (från "Ylle & bläck" av Celia B. Dackenberg fast med en del ändringar) ska torka, så att jag kan prova den. 

Apropå garner, i mitt förra inlägg skrev jag att jag håller på med en sjal i Drops Lace. Det är första gången jag stickar med det och jag tycker att det verkar vara ett riktigt bra sjalgarn. Jag är inte så förtjust i ren alpacka (för halkigt för min smak) men det gör stor skillnad att det är blandat med silke. Det får lite tyngd och en så fin lyster också. Återstår bara att se hur det beter sig när det tvättas och sträcks.  

"Lady's circular cape" in progress

"Lady's circular cape" in progress, a photo by Asplund on Flickr.

I'm knitting Jane Sowerby's "Lady's circular cape" from Victorian Lace Today for the third time with some new modifications. The scalloped egde is rather pointed in the original design, and I'm trying to achieve a softer outline by redistributing the decreases. (Not so many next to each other but spread more evenly across the repeat.) The yarn is Drops Lace, a blend of baby alpaca and silk. Knitting the edge around it is rather boring, but I know it will be worth it once it's done.


The sweater One of my sweater projects is finished and will hopefully be dry in the morning so I can try it on. I like blocking sweaters inside out - easier to get the seams straight, I think.

Something completely off topic that makes me laugh:



För tredje gången gör jag en sjal ur "Victorian Lace Today" av Jane Sowerby, fast nu med nya ändringar; jag försöker göra formen mjukare, inte så spetsig, genom att fördela hoptagningarna på ett annat sätt. (Inte så många på raken, utan mer utspridda över rapporten.)

Min fiskartröja är äntligen klar! Nu ligger den på tork, och jag hoppas kunna prova den i morgon bitti. Jag brukar låta tröjor ligga på tork med avigsidan ut när jag har sköljt och sträckt dem - det är lite lättare att få sömmarna raka på det sättet.   

 

Da capo

Natasha's cardigan: back, a photo by Asplund on Flickr.

Could this be a spell?

First it dawned on me my new sweater matched the kitchen curtains at work, then a colleague I had knitted a cardigan for realized she matched the curtains in her office, and now another colleague matches the wallpaper in a room at work wearing the cardigan I recently finished for her!

Nu har det hänt igen! Först var det jag själv som matchade köksgardinerna på jobbet i min nya tröja, sedan en kollega som matchade gardinerna på sitt arbetsrum i koftan jag stickat åt henne, och nu är det en annan kollega som matchade tapeterna i ett rum på jobbet iklädd sin nya kofta! Hur bär jag mig åt?

All these choices - alla dessa val

Blue or green?, a photo by Asplund on Flickr.

It took a while to choose between blue and green as contrast colour for the neckband, but I finally settled for blue. I generally think green and red is a better colour combination than blue and red, but in this case they won't be next to each other. What's more, this shade of green is so dark and close to the shade of dark grey that it might not show - and as a friend said, what's the point of a contrast colour if there isn't much of a contrast?

Another friend joked about my initials on the gusset: "Does it stand for i armhålan (in the armpit)?" A week later it still makes me laugh :)

I first tried joining body and saddle using a three-needle bind-off, but it resulted in rather too thick ridges on the wrong side, so I'm grafting them like Maria suggested.

Friends in need!

grafting - maskstygn

Det var inte helt lätt att välja kontrastfärg till halskanten trots att jag inte hade mer än två att välja på: mörkgrönt med inslag av blått och mörkblått med inslag av grönt. Det blev den blå till slut; det som avgjorde saken var att den gröna är så mörk att en smal kant kanske inte skulle synas intill det mörkgrå. Som en vän sade, det är ju inte så stor mening med en kontrastfärg om det inte blir en kontrast.

En annan vän fällde en kommentar om initialerna på ärmkilen som fortfarande får mig att skratta högt: "Står det för i armhålan?"

Jag håller på och monterar sadeln med maskstygn, som Maria föreslog. Först provade jag att plocka upp maskor längs kanterna och avmaska dem tillsammans med maskorna på fram- respektive bakstyckena, men det blev lite för stumt och klumpigt på avigsidan.

Sleeves and gussets - ärmar och kilar

Sleeve gusset, a photo by Asplund on Flickr.

First of all, thanks for all your kind comments on my previous post!

Ron asked about checkerboard borders, whether they are typical here. I would say they are not uncommon but not exactly typical. Personally, I like how it looks and enjoy knitting it more than stripes as I see progress more quickly. I was quite intrigued by Carolina's comment about checkerboard traditions in other cultures.

It seems I'm going to keep this sweater for myself - those are my initials if you look at the sleeve gusset! (Of course it could mean simply that I made it, not that I necessarily own it, so we'll see how I will interpret it once the sweater finished - and I have tried it on!)

sleeve decreases - ärmminskningar

I'm happy with the sleeve decreases. I usually go for one of two options: hiding the decreases as much as possible or accentuating them to turn necessity into a decorative element, like in this case. I think it has a kind of calming effect in this kind of pattern separating the decreases with a dark grey and a white column, and they go well with the side columns too (which is where I got the idea from).

The cuffs are striped like the bottom border but with the saddle pattern on the inside. I like details that aren't obvious at first sight. The body starts with a red picot edge; the sleeves have a red edge too, but not picots.

I will use a similar pattern for the neckband: stripes, a contrast colour for the edge. Probably not red but perhaps green or blue.




När jag formar ärmar (oftast med minskningar, eftersom jag gillar att plocka upp maskor runt ärmhålet och sticka ärmarna uppifrån) brukar jag försöka att antingen gömma minskningarna så gott det går eller framhäva dem genom att utnyttja dem till ett extra mönster. I det här fallet valde jag det senare med minskingar på var sida om en mörgrå och en vit rand. Jag tycker att det passar ihop med mönstret i sidan på tröjan och så har det liksom en lugnande effekt - det skulle bli rörigt där minskningarna möts.


Under ärmen har jag gjort en kil och på den ena har jag stickat in mina initialer, så det verkar som om jag får behålla den här tröjan - också. Visserligen skulle det kunna innebära att jag helt enkelt har gjort tröjan, inte att jag nödvändigtvis är ägare, men jag lutar ändå åt den första tolkningen. Vi får se när den är färdig och jag har provat den. Kanske ändrar jag mig då!


Muddarna är smalrandiga för att passa ihop med nederkanten på tröjan, men i stället för röda uddkanter har jag nöjt mig med ett rött vikvarv. På insidan har jag samma rutmönster som över axlarna; jag är svag för detaljer som inte syns med en gång. Halskanten kommer också att bli smalrandig, har jag tänkt mig - fast kanske med en annan kontrastfärg. Grönt eller blått ligger bra till. 


Tack för alla fina kommentarer!

Shoulder joins - montering vid axlarna

shoulder straps, a photo by Asplund on Flickr.

It has taken me quite a few weeks to figure how to knit the shoulder straps to achieve what I have in mind: a strap that has the right width and length with a pattern that looks nice and will blend nicely with the sleeve pattern.

The cast-on is provisional: I will unpick it and use the live stitches to knit the neckband. I caught the live stitches of the last row when picking up stitches around the armhole to make the shoulder strap continue seamlessly into the sleeve.

My intention is to pick up stitches along the strap sides, knit a row and then do a three-needle bind-off to join strap and body. (Mainly to avoid sewing, but I think it will look and feel nice too.)

Natasha's cardigan is finished! In this case I used the three-needle bind-off method for a shoulder join and added a neck gusset - I learnt how to make such gussets from Alice Starmore's book Fishermen's Sweaters.

Three-needle bind-off and neck gusset; fram- och bakstycke avmaskade tillsammans och halskil.

If I may say so myself and I may, since this is my blog ;-) I think Natasha's cardigan is one of my best efforts! She won't receive it just yet, though. I will be talking about how I modify patterns at my LYS Litet nystan on 31 January, and this is a good example of it. Here's what the original design looks like. Nothing wrong with it - I just can't help changing a few things here and there.

This is possibly related to jazz being my favourite kind of music - I think it's so exciting hearing how the same composition can sound completely different (but still familiar) when different artists put their personal stamp on it. Or how the same artist can interprete the same composition in different ways.

"Thorsten fiskares tröja" (bygger på ett mönster av Celia B. Dackenberg) har legat i träda ett par månader medan jag har funderat på hur jag skulle få till axlar och ärmar; jag visst hur jag ville att det skulle se ut, men det är ju inte alltid samma sak som att veta hur man ska bära sig åt. Å andra sidan är det sådant som jag tycker är roligt med stickning - när jag lyckas lösa problem känner jag att jag utvecklas. 

Jag tycker att sadelärmar är snyggt och bekvämt, och jag tyckte att det skulle passa på den här tröjan. Tricket var att få till rätt storlek med ett snyggt mönster som dessutom övergår på ett fint sätt i mönstret på ärmarna. Först gjorde jag en provisorisk uppläggning: den kommer jag att peta bort när det är dags att sticka halskanten, så att det inte blir någon skarv i övergången. När jag plockade upp maskor runt ärmhålet för att sticka ärmarna fångade jag upp sadeln på halva vägen, så att det inte blir någon skarv på den sidan heller.


För att fästa sadeln vid fram- och bakstyckena tänker jag plocka upp maskor längs kanten, sticka ett varv och sedan maska av dem tillsammans med maskorna på fram- respektive bakstyckena. 


Natasha's kofta blev klar nyligen och jag måste säga att jag är väldigt nöjd. Fotot ovan visar axeln: jag maskade av fram- och bakstycke tillsammans och kombinerade detta med en liten halskil. Detta är en finess jag lärde mig - som så mycket annat - i boken "Fiskartröjor" av Alice Starmore. 


Det dröjer ett par veckor innan Natasha får sin kofta. Den 31 januari kommer jag nämligen att prata om hur jag ändrar i beskrivningar när det är stickkafé på Litet nystan, och det här projektet är ett bra exempel att ha med. Inte för att det är något fel på originalet, tvärtom - jag kan bara inte låta bli!

Natasha's cardigan; unfortunately, the bad light doesn't do the colours justice.

Cardigan progress and cuff grafting

Natasha's cardigan in progress, a photo by Asplund on Flickr.

Now that I have knitted one sleeve, cut the second armhole steek and started the second sleeve, Natasha could try her cardigan on. To my relief and joy the size is right and the sleeve length fine. You don't have to worry that much about size when it's an open cardigan, and sleeves knitted top-down are not too difficult to modify, but it was a relief nevertheless.

Kitchener stitch: right and wrong sides

Anna's cashmere cuffs are finished. I had knitted the first few rows with a different yarn, which I removed to get live stitches at both ends, then grafted them using Kitchener stitch for garter stitch. It worked surprisingly well with the lace part.

For a more finished look I crocheted an edge, and am happy with how it turned out: it goes well with the knitted lace pattern. I should have taken photos before and after, but was too eager to finish them.



Natasha har kunnat prova sin kofta nu när jag har stickat en ärm och klippt upp det andra ärmhålet och börjat sticka nästa. Den sitter bra, och det är förstås en lättnad även om det inte är så nervöst med en kofta, och det inte är så tidskrävande att justera ärmlängden när de stickas uppifrån.

Annas handledsvärmare är klara. Jag hade stickat de första varven med ett annat garn, som jag petade bort för att få maskor i båda ändarna; sedan sydde jag ihop dem med "Kitchener stitch" (instruktioner på engelska här). Kanten vid pärlorna blev lite sladdrig - det syns på fotot i förra inlägget) så jag tog fram virknålen för ovanlighetens skull och lade till en liten kant. Det blev riktigt bra, tycker jag - kanten passar ihop med spetsmönstret, så det blir som en inramning. 

A promising start of the new year

Cuffs for Anna in progress, a photo by Asplund on Flickr.

A couple of days ago I was invited to an 18th century party, which was a lot of fun. Some 100 people dressed up in style, beautiful rooms, delicious food and live music. A memory to treasure!

Guess what? Next weekend Anna, one of the members of this 18th century society, is throwing a birthday party, so I'll get to put on the wig I've borrowed again!

I don't know if they knitted wristwarmers in the 1700s, but I believe Anna will be able to wear them anyway - she does wear modern clothes too. This is laceweight cashmere I got at GarnGalleriet, and I use 2 mm needles (US 0) to make sure the pearls won't sneak their way to the wrong side. A lace pattern makes it airy even though the needles are thin. I haven't worked with cashmere before, and already fear it will be an expensive addiction!

Häromdagen var jag på 1700-talsfest: en fantastisk tillställning med ett hundratal vackert klädda gäster, utsökt mat och välljudande musik. Obeskrivligt. Jag har det så oförskämt bra att jag ska på en födelsedagsfest med 1700-talstema på lördag, så det är inte någon idé att lämna tillbaka peruken jag har lånat. (Skönt med en sådan på huvudet nu när det har blivit minusgrader.)

Jag vet inte om man hade handledsvärmare på den tiden, men Anna går inte alltid klädd enligt det modet, så hon får nog tillfälle att använda dem ändå. För första gången stickar jag med kashmirgarn, och inser redan att det kan bli en dyr vana. Detta vackra garn, som jag hittade på GarnGalleriet, stickar jag med 2 mm så att inte pärlorna kryper genom och gömmer sig på avigsidan - och har ett spetsmönster så att det blir luftigt trots de tunna stickorna.

Swenglish

Natasha's cardigan: sleeve in progress, a photo by Asplund on Flickr.

My ambition is to start writing posts in both English and Swedish.

Here is what I came up with for the cardigan sleeves: I took the flower shape from the body pattern (to make the different sections work together) and added small dots between them (to make it easier to knit).

The pattern repeat consists of twelve rows and there are sleeve decreases every four rows. Three decreases in all repeats makes it easier to remember when it's time for them: I like it when pattern and shape go together.

For the cuffs I'm going to repeat the mustard leaves, the pearls and the picot edge from the body to frame the cardigan.

Till ärmarna har jag valt att plocka blomformen från kroppen och använda dem i ett slags rutmönster med små prickar mellan. Jag tänker mig att samma mönsterform gör att koftans olika delar passar ihop även om det inte är exakt samma mönster, och de små prickarna gör att det blir lättare att sticka. (Enklare att sticka en maska i mönsterfärgen än att sno trådarna för att undvika långa flotteringar.)

Ärmens mönsterrapport består av tolv varv och minskningarna ligger vart fjärde varv, alltså tre minskningsvarv per rapport; detta gör det enklare att hålla reda på när det är dags att minska. Jag gillar när mönster och form hänger ihop.

Muddarna kommer att bli som nederkanten på koftan (senapsgula blad, pärlor och uddkant) för att liksom rama in plagget. 
 

The vest designed by Hanne Falkenberg is finished. I'm really happy with how it turned out, but I'm not likely to knit it again. It wasn't difficult, but rather monotonous. A good project to work with on trains, though - and I think the design is fabulous!

Hanne Falkenbergs väst är klar, och jag är riktigt nöjd med hur den blev - men den var nog lite för enformig att göra för min smak även om den inte var svår. Konstruktionen är så sinnrik att det var givande att sticka den bara för den sakens skull.

A helping paw - en hjälpande tass.

Stranded garter stitch

Stranded garter stitch, a photo by Asplund on Flickr.

I'm testing something I haven't done before, namely stranded garter stitch. This cardigan by Tålamodspåsen inspired me - thank you!

It wasn't difficult, but the wrong-side rows were rather slow to knit as I had to make sure the floats stayed on the wrong side facing me). I think it makes a nice frame.

Next step is picking up stitches to knit the sleeves. I may knit a simpler but similar flower pattern, perhaps just white flowers on blue background. The body pattern repeat is 40 stitches wide, possibly too wide for a sleeve. We'll see.

Sigge says "Happy holidays!"

, a photo by kajsarulta on Flickr.

And I add hope I manage to finish the Blues vest tonight. Not that it has to be finished by Christmas, I'm simply getting tired of making it. I do like how it looks, though - and Hanne Falkenberg's design is equally intriguing and impressive!

"Blues" vest, a design by Hanne Falkenberg