Here is a colleague of mine on her wedding day a couple of weeks ago (haven't found any matching wallpaper of curtains for her to pose next to) in the shawl I was honoured to make for her. The shawl is greener in reality, which you can see in this post.
I've started knitting a pattern from a book I bought some time ago, "Water Lily" from The Haapsalu Shawl by Reimann & Edasi. This is a pattern that actually doesn't have any nupps in it - but I like it anyway ;-)
"Water Lily" shawl in progress
In the book it is used in a rectangular design, but I thought it would work well in a triangular shape. This shawl will be V-shaped, though: I've divided the triangle in halves and am knitting the first half in a way to make it slant outwards from the middle. It will be similar to this shawl, which I made a couple of years ago.
When I knitted the "Haruni" shawl recently I skipped the crocheted bind-off, but for this shawl ("Springtime" design by Marianne Kinzel) I kept it. I think it's a nice finishing touch, sort of turning the leaves into more flowerlike shapes. There seemed to be enough yarn left to add similar (but smaller) chains along the top edge to, and fortunately there was: when I had finished there was 5½ metre (6 yards) left. Three balls of Rowan kidsilk haze makes it weigh 75 grams.
A major advantage with all those crocheted chains is that it makes blocking a lot easier. As this shawls consists of three triangles I folded it in three to make the sections identical.
Regarding the sweater I wrote about in my previous post: Dan suggested a few rows of the darkest shade first and then a sleeve cap. I thought about that too, but there would be a disadvantage: the short-row wraps in the other shades would show rather clearly against the dark. (They don't show much wrapped around the stitches picked up around the armhole, but sort of get buried.) I appreciate your suggestion, though! :)
Till den här sjalen valde jag att behålla originalets virkade avmaskning: jag tycker att det är ett elegant sätt att förvandla bladen till mer blomlika former. Det var tillräckligt med garn kvar för att göra en liknande avslutning längs den övre kanten, men det var lite nervöst när jag hade kommit halvvägs. Det gick i alla fall vägen, och det med 5½ meters garnmarginal! Det gick åt tre nystan Rowan kidsilk haze, så den väger 75 gram.
En fördel med den här avslutningen är att det är lättare att sträcka sjalen när det finns en massa små öglor till nålarna, tycker jag. Eftersom den här sjalen består av tre trianglar vek jag den tredubbel för att få delarna identiska.
A colleague is getting married in September and asked me if I could knit her a shawl for the wedding. She trusted me with one of the shoes to go yarn hunting for a similar colour, and I decided to get Rowan kidsilk haze.
I'm knitting the "Springtime" pattern from First Book of Modern Lace Knitting by Marianne Kinzel; I made it a couple of years ago and like then I will knit a shawl consisting of three triangles instead of the original square shape.
It's a pattern I enjoy knitting a lot, but something that makes it a bit tricky is the fact that the chart symbols differ from what I'm used to. For example, a blank square doesn't mean "knit stitch" but "no stitch".
Ron asked what bind-off method I chose for the shawl I just finished and wrote about in my previous post. First, I added an extra row on the right side to close the tips of the leaves (with a centred double decrease: slip two stitches together as if to knit, knit one, pass slipped stitches over) and then I did an ordinary bind-off with knit stitches on the wrong side but very loosely.
Buck Strong asked who it was for. Actually, that shawl found a new home at another colleague's! Who knows, some day I might try to gather the colleagues I've knitted thing for to have them perform some kind of knit walk :)
För ett par år sedan stickade jag en sjal efter mönstret "Springtime" av Marianne Kinzel. Det är egentligen en kvadratisk duk som består av fyra trianglar, så jag tog bort en triangel och stickade den fram och tillbaka i stället för runt. Det är ett roligt mönster, men lite svårt i och med att symbolerna inte är riktigt samma som jag är van vid. För att bara nämna en sak, så betyder inte en tom ruta "rät maska" utan "ingen maska".
Nu ska jag sticka om den i Rowan kidsilk haze till en kollega som gifter sig i höst och frågade om jag kunde sticka en sjal till bröllopet. Det var lätt att tacka ja till ett så hedrande uppdrag! (Hoppas att de har lika lätt att säga ja framför altaret, men det får man väl utgå från.) Jag fick låna en sko att ta med till garnaffären för att hitta en liknande färg, vilket var ett nytt och roligt inslag i stickprocessen!
Jag fick en fråga om hur jag avslutade sjalen jag skrev om i mitt förra inlägg (och som har fått ett hem hos en annan kollega - snart har jag stickat åt tillräckligt många för en catwalk). Först lade jag till ett extra varv på rätsidan för att sluta löven, detta med en dubbel hoptagning där man lyfter av två maskor tillsammans som för att sticka rätt, stickar nästa och sedan drar de lyfta maskorna över den. På så vis hamnar mittmaskan överst. Sedan gjorde jag en vanlig fast extra lös överdragsavmaskning med räta maskor på avigsidan.
