For a couple of weeks I hardly knitted at all - for no particular reason, but I've discovered it's pointless trying to knit when I'm not in the mood. The advantage was that I suddenly had a lot more time to read books, which I also love doing.
A month or two ago I started knitting a shawl using wool from fellow knitter Kerry in Australia. I was fairly happy with the project but not quite (this too for no particular reason) but the other day I had an idea what to knit instead: it turns it it will be a multi-continental project. The wool is from Australia, I'm making use of the Estonian nupp pattern, and the garment will be typical of South America.
To my surprise I'm knitting a poncho! What made me go ahead with the idea was that I could try a couple of things I haven't done before. (Perhaps that's why I didn't knit for a couple of weeks, not feeling I was learning new things? Not that I always have to, but I want to keep developing my knowledge and skills.)
First, knitting lace in the round. It's easier and quicker, not having long rows of purl stitches - but to me it doesn't look quite as good. (Good enough not to frog it, though.) Knitting back and forth seems to have a levelling effect; in this project my decreases that slant to the right are looser than the ones slanting to the left.
Also, as I normally knit lace back and forth with yarnovers and decreases on right-side rows only, I tend to do them on all rows instead of every second now that all rows are knitted with the right side facing. So far, I have discovered such mistakes quickly.
The other thing I'm practising is knitting nupps in the round (7 stitches in one, then knit all 7 together on next row). It's definitely easier to knit than purl so many stitches together, but I miss the levelling effect of knitting back and forth here too: the stitch to the right of a nupp is very loose and the one to the left is rather tight. Well, practise might improve it.
Nu testar jag något nytt - nytt för mig, vill säga - nämligen att sticka spetsstickning på rundsticka. Det har både för- och nackdelar, tycker jag. En klar fördel är förstås att det inte blir långa varv med bara aviga maskor. Det är också enklare att sticka estniska nupp-mönster (i det här fallet sju maskor i en och så stickas alla sju ihop på nästa varv) när man gör hoptagningen på rätsidan. I någon gammal provlapp har jag testat att göra ökningarna på avigsidan och sticka ihop dem på rätsidan, men jag föredrar att göra all mönsterteknik vartannat varv, och så var det svårare att se vilken maska ökningarna skulle vara i. Tekniskt lättare, men på bekostnad av flyt i stickningen.
Nackdelen är att resultatet skevar lite väl mycket för min smak, fast inte så mycket att jag kommer att repa upp det. Jag skulle tro att det har en utjämnande effekt att sticka fram och tillbaka; nu är det rätt stor skillnad på lutningarna åt höger respektive vänster, då de förra är mycket lösare. Det är något liknande med maskorna på var sida om en nupp: den till höger är lös. Kanske blir det bättre ju mer jag stickar, men framöver kommer jag nog att återgå till att sticka spetsmönster fram och tillbaka. Det är ändå givande att testa nya saker!
Thursday, 29 November 2012
Thursday, 8 November 2012
"Crystal" shawl edges
Once a month there's a knittig café at Nordiska museet in Stockholm. (Not just a café, you can - and occasionally do - get a glass of wine too.) I was there yesterday and had a great time with knitter friends like Maria and Born to knit.
However, one of the first people I saw when I entered the museum was Queen Silvia, which was quite a surprise! She hadn't brought any knitting as far as I could see (shockingly bad manners) but was inspecting an upcoming exhibition of antiquities. Perhaps I should have invited her to join us?
I have almost finished my "Roman Crystal" shawl. The pattern is Marianne Kinzel's "English Crystal" from her First Book of Modern Lace Knitting. Thanks Ron for opening my eyes to the beauty of it! I made another shawl using this pattern not too long ago, but it's such a fun pattern to knit I wanted to use it again to bring out the beauty of the cashmere I bought in Rome recently.
The original design is a square that consists of four triangles and that is knitted in the round; instead, I knit three triangles back and forth. I also changed the edge. In the previous shawl (see photo above) I simply took the "Peacock's Eye" from another design in the same book. Sometimes I feel like Dr Frankenstein.
I tried the same idea now, but the cashmere is so much thicker that the big holes looked rather clumsy. Therefore, I kept the shape of the edge, but made three smaller holes instead.
Now that the shawl is almost finished I wish I had bought more of the yarn, but at the same time I'm happy I made up my mind how to use it so quickly as it is such a treat to work with.
There were a number of reasons behind my choice - here are the main ones that I always have in mind:
1. How to bring out the beauty of the yarn. In this case I thought the stocking-stitch parts would show off the lovely, slightly heathery shade of red.
2. What kind of garment is the yarn quality suitable for? Light and soft would make a nice shawl.
3. What is there enough yarn for? As I haven't worked with this yarn before, I couldn't be sure. (That's one of the main reasons I often use the same yarns over and over again.) A shawl with this kind of pattern is a good choice as you add repeats until you're out of yarn. (Well, not quite as simple as that in reality, but almost.)
4. Will I enjoy knitting it? As I probably have written before, I think life is too short to knit things I don't enjoy making. This pattern was fun to knit with enough variation to keep it from gettting monotonous - and it's quite fascinating seeing how different a pattern turns out depending on the yarn you choose.
5. Do I like the way it looks? Even if I won't wear it myself I want to enjoy looking at it while making it.
Regarding the last two points, I could add that I'm a proud member of the "Selfish knitters" group on Ravelry! I'm less selfish when it comes to making presents of the things I make - at least I hope and think so, even though I'm well aware I have far more sweaters than I need. ;-)
Kashmirsjalen är nästan klar - nu önskar jag att jag hade köpt mer! Det får bli fler resor till Rom, helt enkelt. Mönstret är "English Crystal" av Marianne Kinzel, men jag har gjort några ändringar. Originalet är en fyrkantig duk som består av fyra trianglar och som är stickad runt; jag har stickat tre trianglar fram och tillbaka i stället.
Jag har också gjort om kanten genom att knycka "Peacock's Eye" från samma bok ("First Book of Modern Lace Knitting") fast jag gjorde om den också genom att byta ut ett enda stort hål mot tre mindre, detta för att jag tyckte att det såg lite klumpigt ut med det här garnet som är tjockare än vad jag brukar välja till sjalar. Däremot stickade jag det enligt mönstret i en sjal jag gjorde tidigare i år - hur det blev kan man se i bilden överst i det här inlägget.
Det är inte så ofta jag stickar nästan samma mönster två gånger så tätt inpå varandra, men det här är ett roligt mönster med lagom mycket variation. Dessutom tänkte jag att det skulle passa till garnet. Allmänt kan jag säga att det finns fem faktorer som alltid ligger bakom mina val av projekt:
1. Hur får man garnet att komma till sin rätt? I det här fallet tänkte jag att de slätstickade partierna skulle framhäva de vackra skiftningarna i det röda.
2. Vad passar garnet till för slags plagg? Det här garnet var så mjukt och lätt att jag tänkte att det skulle kunna bli en skön sjal.
3. Hur mycket räcker garnet till? Ofta använder jag samma garner gång på gång, dels för att jag tycker att de håller hög kvalitet, dels för att jag vet på ett ungefär hur mycket som går åt till en tröja eller sjal. Det här garnet var en ny bekant, så en sjal kändes ganska säkert - man kan sticka så länge garnet räcker. (Riktigt så enkelt är det ju inte i verkligheten, men nästan.)
4. Kommer det att vara roligt att sticka? Livet är för kort för att sticka saker som jag inte gillar att sticka - och det ingår alltid moment som är rätt trista i alla fall. Det här mönstret var som sagt roligt och det är riktigt fascinerande att se hur olika samma mönster kan ta sig ut med olika garnkvaliteter. Oftast vill jag testa någon ny idé, så att jag känner att jag lär mig nya saker.
5. Tycker jag om hur det ser ut? Även om jag inte kommer att bära plagget själv så vill jag tycka om att titta på det under arbetets gång.
Jag är alltsåganska väldigt kräsen och rätt självisk när det gäller mina projekt. Mindre självisk när det gäller resultatet i alla fall. En hel del ger jag bort - fast visst är det så att jag har betydligt fler tröjor än jag egentligen behöver... ("Egentligen" är ett bra ord!)
However, one of the first people I saw when I entered the museum was Queen Silvia, which was quite a surprise! She hadn't brought any knitting as far as I could see (shockingly bad manners) but was inspecting an upcoming exhibition of antiquities. Perhaps I should have invited her to join us?
I have almost finished my "Roman Crystal" shawl. The pattern is Marianne Kinzel's "English Crystal" from her First Book of Modern Lace Knitting. Thanks Ron for opening my eyes to the beauty of it! I made another shawl using this pattern not too long ago, but it's such a fun pattern to knit I wanted to use it again to bring out the beauty of the cashmere I bought in Rome recently.
The original design is a square that consists of four triangles and that is knitted in the round; instead, I knit three triangles back and forth. I also changed the edge. In the previous shawl (see photo above) I simply took the "Peacock's Eye" from another design in the same book. Sometimes I feel like Dr Frankenstein.
I tried the same idea now, but the cashmere is so much thicker that the big holes looked rather clumsy. Therefore, I kept the shape of the edge, but made three smaller holes instead.
 |
| "Roman Crystal" shawl in progress |
Now that the shawl is almost finished I wish I had bought more of the yarn, but at the same time I'm happy I made up my mind how to use it so quickly as it is such a treat to work with.
There were a number of reasons behind my choice - here are the main ones that I always have in mind:
1. How to bring out the beauty of the yarn. In this case I thought the stocking-stitch parts would show off the lovely, slightly heathery shade of red.
2. What kind of garment is the yarn quality suitable for? Light and soft would make a nice shawl.
3. What is there enough yarn for? As I haven't worked with this yarn before, I couldn't be sure. (That's one of the main reasons I often use the same yarns over and over again.) A shawl with this kind of pattern is a good choice as you add repeats until you're out of yarn. (Well, not quite as simple as that in reality, but almost.)
4. Will I enjoy knitting it? As I probably have written before, I think life is too short to knit things I don't enjoy making. This pattern was fun to knit with enough variation to keep it from gettting monotonous - and it's quite fascinating seeing how different a pattern turns out depending on the yarn you choose.
5. Do I like the way it looks? Even if I won't wear it myself I want to enjoy looking at it while making it.
Regarding the last two points, I could add that I'm a proud member of the "Selfish knitters" group on Ravelry! I'm less selfish when it comes to making presents of the things I make - at least I hope and think so, even though I'm well aware I have far more sweaters than I need. ;-)
Kashmirsjalen är nästan klar - nu önskar jag att jag hade köpt mer! Det får bli fler resor till Rom, helt enkelt. Mönstret är "English Crystal" av Marianne Kinzel, men jag har gjort några ändringar. Originalet är en fyrkantig duk som består av fyra trianglar och som är stickad runt; jag har stickat tre trianglar fram och tillbaka i stället.
Jag har också gjort om kanten genom att knycka "Peacock's Eye" från samma bok ("First Book of Modern Lace Knitting") fast jag gjorde om den också genom att byta ut ett enda stort hål mot tre mindre, detta för att jag tyckte att det såg lite klumpigt ut med det här garnet som är tjockare än vad jag brukar välja till sjalar. Däremot stickade jag det enligt mönstret i en sjal jag gjorde tidigare i år - hur det blev kan man se i bilden överst i det här inlägget.
Det är inte så ofta jag stickar nästan samma mönster två gånger så tätt inpå varandra, men det här är ett roligt mönster med lagom mycket variation. Dessutom tänkte jag att det skulle passa till garnet. Allmänt kan jag säga att det finns fem faktorer som alltid ligger bakom mina val av projekt:
1. Hur får man garnet att komma till sin rätt? I det här fallet tänkte jag att de slätstickade partierna skulle framhäva de vackra skiftningarna i det röda.
2. Vad passar garnet till för slags plagg? Det här garnet var så mjukt och lätt att jag tänkte att det skulle kunna bli en skön sjal.
3. Hur mycket räcker garnet till? Ofta använder jag samma garner gång på gång, dels för att jag tycker att de håller hög kvalitet, dels för att jag vet på ett ungefär hur mycket som går åt till en tröja eller sjal. Det här garnet var en ny bekant, så en sjal kändes ganska säkert - man kan sticka så länge garnet räcker. (Riktigt så enkelt är det ju inte i verkligheten, men nästan.)
4. Kommer det att vara roligt att sticka? Livet är för kort för att sticka saker som jag inte gillar att sticka - och det ingår alltid moment som är rätt trista i alla fall. Det här mönstret var som sagt roligt och det är riktigt fascinerande att se hur olika samma mönster kan ta sig ut med olika garnkvaliteter. Oftast vill jag testa någon ny idé, så att jag känner att jag lär mig nya saker.
5. Tycker jag om hur det ser ut? Även om jag inte kommer att bära plagget själv så vill jag tycka om att titta på det under arbetets gång.
Jag är alltså
Friday, 2 November 2012
When in Rome
New sweater in progress: a second version of Marianne Isager's "Munken" (the monk) but with some new modifications. Like last time, I'm skipping the hood, but this time my plan is to make some kind of shawl collar - therefore, the neck opening is rectangular.
Writing to a knitter friend recently I realized that I've been surprisingly good at sticking to my stash-decreasing intention to make two projects with yarn from my stash before I may buy new yarn.
Good boys get to buy good yarn - and if they're really lucky they get to buy it in Rome! I'm back in Stockholm now, but the day before yesterday I bought some gorgeous cashmere at Lana della Vecchia near Campo dei Fiori. There were many beautiful colours, but this shade of red was Rome to me more than the other ones.
Till min stora förvåning insåg jag nyligen att jag har varit riktigt bra på att använda mer garn ur förrådet än jag lägger till det (två plagg med garn jag redan har innan jag får köpa nytt) så då var det ju min plikt att köpa garn när jag var i Rom nyligen. Det gick ganska fort att välja garn (kashmir!) men var desto svårare att välja bland alla de vackra färgerna som fanns. Till slut blev det den som var mest Rom för mig.
Annars håller jag på med en ny version av Marianne Isagers "Munken" fast med några ändringar. Det blir inte någon huva den här gången heller utan jag funderar på någon typ av omlottkrage.
Writing to a knitter friend recently I realized that I've been surprisingly good at sticking to my stash-decreasing intention to make two projects with yarn from my stash before I may buy new yarn.
Good boys get to buy good yarn - and if they're really lucky they get to buy it in Rome! I'm back in Stockholm now, but the day before yesterday I bought some gorgeous cashmere at Lana della Vecchia near Campo dei Fiori. There were many beautiful colours, but this shade of red was Rome to me more than the other ones.
Till min stora förvåning insåg jag nyligen att jag har varit riktigt bra på att använda mer garn ur förrådet än jag lägger till det (två plagg med garn jag redan har innan jag får köpa nytt) så då var det ju min plikt att köpa garn när jag var i Rom nyligen. Det gick ganska fort att välja garn (kashmir!) men var desto svårare att välja bland alla de vackra färgerna som fanns. Till slut blev det den som var mest Rom för mig.
Annars håller jag på med en ny version av Marianne Isagers "Munken" fast med några ändringar. Det blir inte någon huva den här gången heller utan jag funderar på någon typ av omlottkrage.
Subscribe to:
Posts (Atom)