Sleeves and gussets - ärmar och kilar

Sleeve gusset, a photo by Asplund on Flickr.

First of all, thanks for all your kind comments on my previous post!

Ron asked about checkerboard borders, whether they are typical here. I would say they are not uncommon but not exactly typical. Personally, I like how it looks and enjoy knitting it more than stripes as I see progress more quickly. I was quite intrigued by Carolina's comment about checkerboard traditions in other cultures.

It seems I'm going to keep this sweater for myself - those are my initials if you look at the sleeve gusset! (Of course it could mean simply that I made it, not that I necessarily own it, so we'll see how I will interpret it once the sweater finished - and I have tried it on!)

sleeve decreases - ärmminskningar

I'm happy with the sleeve decreases. I usually go for one of two options: hiding the decreases as much as possible or accentuating them to turn necessity into a decorative element, like in this case. I think it has a kind of calming effect in this kind of pattern separating the decreases with a dark grey and a white column, and they go well with the side columns too (which is where I got the idea from).

The cuffs are striped like the bottom border but with the saddle pattern on the inside. I like details that aren't obvious at first sight. The body starts with a red picot edge; the sleeves have a red edge too, but not picots.

I will use a similar pattern for the neckband: stripes, a contrast colour for the edge. Probably not red but perhaps green or blue.




När jag formar ärmar (oftast med minskningar, eftersom jag gillar att plocka upp maskor runt ärmhålet och sticka ärmarna uppifrån) brukar jag försöka att antingen gömma minskningarna så gott det går eller framhäva dem genom att utnyttja dem till ett extra mönster. I det här fallet valde jag det senare med minskingar på var sida om en mörgrå och en vit rand. Jag tycker att det passar ihop med mönstret i sidan på tröjan och så har det liksom en lugnande effekt - det skulle bli rörigt där minskningarna möts.


Under ärmen har jag gjort en kil och på den ena har jag stickat in mina initialer, så det verkar som om jag får behålla den här tröjan - också. Visserligen skulle det kunna innebära att jag helt enkelt har gjort tröjan, inte att jag nödvändigtvis är ägare, men jag lutar ändå åt den första tolkningen. Vi får se när den är färdig och jag har provat den. Kanske ändrar jag mig då!


Muddarna är smalrandiga för att passa ihop med nederkanten på tröjan, men i stället för röda uddkanter har jag nöjt mig med ett rött vikvarv. På insidan har jag samma rutmönster som över axlarna; jag är svag för detaljer som inte syns med en gång. Halskanten kommer också att bli smalrandig, har jag tänkt mig - fast kanske med en annan kontrastfärg. Grönt eller blått ligger bra till. 


Tack för alla fina kommentarer!

Shoulder joins - montering vid axlarna

shoulder straps, a photo by Asplund on Flickr.

It has taken me quite a few weeks to figure how to knit the shoulder straps to achieve what I have in mind: a strap that has the right width and length with a pattern that looks nice and will blend nicely with the sleeve pattern.

The cast-on is provisional: I will unpick it and use the live stitches to knit the neckband. I caught the live stitches of the last row when picking up stitches around the armhole to make the shoulder strap continue seamlessly into the sleeve.

My intention is to pick up stitches along the strap sides, knit a row and then do a three-needle bind-off to join strap and body. (Mainly to avoid sewing, but I think it will look and feel nice too.)

Natasha's cardigan is finished! In this case I used the three-needle bind-off method for a shoulder join and added a neck gusset - I learnt how to make such gussets from Alice Starmore's book Fishermen's Sweaters.

Three-needle bind-off and neck gusset; fram- och bakstycke avmaskade tillsammans och halskil.

If I may say so myself and I may, since this is my blog ;-) I think Natasha's cardigan is one of my best efforts! She won't receive it just yet, though. I will be talking about how I modify patterns at my LYS Litet nystan on 31 January, and this is a good example of it. Here's what the original design looks like. Nothing wrong with it - I just can't help changing a few things here and there.

This is possibly related to jazz being my favourite kind of music - I think it's so exciting hearing how the same composition can sound completely different (but still familiar) when different artists put their personal stamp on it. Or how the same artist can interprete the same composition in different ways.

"Thorsten fiskares tröja" (bygger på ett mönster av Celia B. Dackenberg) har legat i träda ett par månader medan jag har funderat på hur jag skulle få till axlar och ärmar; jag visst hur jag ville att det skulle se ut, men det är ju inte alltid samma sak som att veta hur man ska bära sig åt. Å andra sidan är det sådant som jag tycker är roligt med stickning - när jag lyckas lösa problem känner jag att jag utvecklas. 

Jag tycker att sadelärmar är snyggt och bekvämt, och jag tyckte att det skulle passa på den här tröjan. Tricket var att få till rätt storlek med ett snyggt mönster som dessutom övergår på ett fint sätt i mönstret på ärmarna. Först gjorde jag en provisorisk uppläggning: den kommer jag att peta bort när det är dags att sticka halskanten, så att det inte blir någon skarv i övergången. När jag plockade upp maskor runt ärmhålet för att sticka ärmarna fångade jag upp sadeln på halva vägen, så att det inte blir någon skarv på den sidan heller.


För att fästa sadeln vid fram- och bakstyckena tänker jag plocka upp maskor längs kanten, sticka ett varv och sedan maska av dem tillsammans med maskorna på fram- respektive bakstyckena. 


Natasha's kofta blev klar nyligen och jag måste säga att jag är väldigt nöjd. Fotot ovan visar axeln: jag maskade av fram- och bakstycke tillsammans och kombinerade detta med en liten halskil. Detta är en finess jag lärde mig - som så mycket annat - i boken "Fiskartröjor" av Alice Starmore. 


Det dröjer ett par veckor innan Natasha får sin kofta. Den 31 januari kommer jag nämligen att prata om hur jag ändrar i beskrivningar när det är stickkafé på Litet nystan, och det här projektet är ett bra exempel att ha med. Inte för att det är något fel på originalet, tvärtom - jag kan bara inte låta bli!

Natasha's cardigan; unfortunately, the bad light doesn't do the colours justice.

Cardigan progress and cuff grafting

Natasha's cardigan in progress, a photo by Asplund on Flickr.

Now that I have knitted one sleeve, cut the second armhole steek and started the second sleeve, Natasha could try her cardigan on. To my relief and joy the size is right and the sleeve length fine. You don't have to worry that much about size when it's an open cardigan, and sleeves knitted top-down are not too difficult to modify, but it was a relief nevertheless.

Kitchener stitch: right and wrong sides

Anna's cashmere cuffs are finished. I had knitted the first few rows with a different yarn, which I removed to get live stitches at both ends, then grafted them using Kitchener stitch for garter stitch. It worked surprisingly well with the lace part.

For a more finished look I crocheted an edge, and am happy with how it turned out: it goes well with the knitted lace pattern. I should have taken photos before and after, but was too eager to finish them.



Natasha har kunnat prova sin kofta nu när jag har stickat en ärm och klippt upp det andra ärmhålet och börjat sticka nästa. Den sitter bra, och det är förstås en lättnad även om det inte är så nervöst med en kofta, och det inte är så tidskrävande att justera ärmlängden när de stickas uppifrån.

Annas handledsvärmare är klara. Jag hade stickat de första varven med ett annat garn, som jag petade bort för att få maskor i båda ändarna; sedan sydde jag ihop dem med "Kitchener stitch" (instruktioner på engelska här). Kanten vid pärlorna blev lite sladdrig - det syns på fotot i förra inlägget) så jag tog fram virknålen för ovanlighetens skull och lade till en liten kant. Det blev riktigt bra, tycker jag - kanten passar ihop med spetsmönstret, så det blir som en inramning. 

A promising start of the new year

Cuffs for Anna in progress, a photo by Asplund on Flickr.

A couple of days ago I was invited to an 18th century party, which was a lot of fun. Some 100 people dressed up in style, beautiful rooms, delicious food and live music. A memory to treasure!

Guess what? Next weekend Anna, one of the members of this 18th century society, is throwing a birthday party, so I'll get to put on the wig I've borrowed again!

I don't know if they knitted wristwarmers in the 1700s, but I believe Anna will be able to wear them anyway - she does wear modern clothes too. This is laceweight cashmere I got at GarnGalleriet, and I use 2 mm needles (US 0) to make sure the pearls won't sneak their way to the wrong side. A lace pattern makes it airy even though the needles are thin. I haven't worked with cashmere before, and already fear it will be an expensive addiction!

Häromdagen var jag på 1700-talsfest: en fantastisk tillställning med ett hundratal vackert klädda gäster, utsökt mat och välljudande musik. Obeskrivligt. Jag har det så oförskämt bra att jag ska på en födelsedagsfest med 1700-talstema på lördag, så det är inte någon idé att lämna tillbaka peruken jag har lånat. (Skönt med en sådan på huvudet nu när det har blivit minusgrader.)

Jag vet inte om man hade handledsvärmare på den tiden, men Anna går inte alltid klädd enligt det modet, så hon får nog tillfälle att använda dem ändå. För första gången stickar jag med kashmirgarn, och inser redan att det kan bli en dyr vana. Detta vackra garn, som jag hittade på GarnGalleriet, stickar jag med 2 mm så att inte pärlorna kryper genom och gömmer sig på avigsidan - och har ett spetsmönster så att det blir luftigt trots de tunna stickorna.

Swenglish

Natasha's cardigan: sleeve in progress, a photo by Asplund on Flickr.

My ambition is to start writing posts in both English and Swedish.

Here is what I came up with for the cardigan sleeves: I took the flower shape from the body pattern (to make the different sections work together) and added small dots between them (to make it easier to knit).

The pattern repeat consists of twelve rows and there are sleeve decreases every four rows. Three decreases in all repeats makes it easier to remember when it's time for them: I like it when pattern and shape go together.

For the cuffs I'm going to repeat the mustard leaves, the pearls and the picot edge from the body to frame the cardigan.

Till ärmarna har jag valt att plocka blomformen från kroppen och använda dem i ett slags rutmönster med små prickar mellan. Jag tänker mig att samma mönsterform gör att koftans olika delar passar ihop även om det inte är exakt samma mönster, och de små prickarna gör att det blir lättare att sticka. (Enklare att sticka en maska i mönsterfärgen än att sno trådarna för att undvika långa flotteringar.)

Ärmens mönsterrapport består av tolv varv och minskningarna ligger vart fjärde varv, alltså tre minskningsvarv per rapport; detta gör det enklare att hålla reda på när det är dags att minska. Jag gillar när mönster och form hänger ihop.

Muddarna kommer att bli som nederkanten på koftan (senapsgula blad, pärlor och uddkant) för att liksom rama in plagget. 
 

The vest designed by Hanne Falkenberg is finished. I'm really happy with how it turned out, but I'm not likely to knit it again. It wasn't difficult, but rather monotonous. A good project to work with on trains, though - and I think the design is fabulous!

Hanne Falkenbergs väst är klar, och jag är riktigt nöjd med hur den blev - men den var nog lite för enformig att göra för min smak även om den inte var svår. Konstruktionen är så sinnrik att det var givande att sticka den bara för den sakens skull.

A helping paw - en hjälpande tass.